Måndag
Ja, ja, nu är hemma igen, synd men sant. Jag åkte in till stan nu på eftermiddagen (bland annat till läkaren) och det är så himla trist och deppigt att gå runt i den här tråkiga staden, och inte strosa runt i de mysiga grekiska byarna.
Idag hade vi gymnastik, vi spelade rugby och tre klapp. Orsaken till att jag berättar denna ointressanta fakta är att för några år sen hade jag antagligen varit livrädd eftersom man måste vara snabb i båda två. Jag är verkligen inte bra på att springa. Visst, jag joggar ibland och så, men jag gillar inte att tävla. I lågstadiet kändes det liksom så att de som var bra på olika sporter och sånt var automatiskt populärare, och killarna tyckte bättre om en sån. Jag var alltid den där klumpiga typen och jag fick alltid sån himla ångest när vi t.ex. när vi spelade boboll eller hade små staffetter på gymppan. Allvarligare än så var det ju inte, men för mej var det otroligt viktigt. Jag ville inte vara den som sabbade allting, jag ville inte vara den som alla sedan tyckte att: "Åh, gud, hon är ju helt hopplös".
Mitt självförtroende var alltså inget vidare på den tiden. Jag tålde hemskt lite kritik, var alltid orolig för vad andra skulle tycka ock tänka om mej. Men i och med att jag har blivit äldre och mognare har jag insett att det där spelar ju ingen roll. Det gäller bara att acceptera sig själv och den man är. Min klumpighet är ju på sätt och vis en del av min personlighet. När jag tänker tillbaka på det där nu fattar jag ju att gud, så löjlig jag var. Det spelar absolut ingen roll om man är bra på att springa eller inte, man kan ju vara bra på något annat, att vara sej själv är tillräckligt. Men som sagt dagens gymnastiklektion gjorde mej påmind om lågstadietiden.
Var det här väldigt onödig fakta om mej? Kanske, men det här var det jag hade på hjärtat just nu. Jag tror förresten att jag håller på att bli förkyld, och nej, det är inte något jag har dragit med mej hem från Kreta, det är antagligen min kära syster som har smittat mej, hehe! Så vi får väl sitta och snora tillsammans då.
