gabsy

That's right, idag var första skoldagen i nian. På sjuan kändes det som en evighet tills dess, men nu känns det som igår man började högstadiet. Fast vi har ju det troligtvis det jobbigaste läsåret framför oss. Det är ju lite skrämmande, nu är det året då betyget ska höjas till max... I och för sej ser mitt betyg rätt bra ut redan, och det är just det som är grejen känner jag, då kan det ju bara gå sämre... Så visst känner jag en del press, men nu tänker jag vara förberedd från början. Jag tänker helt enkelt ha mer ordning och koncentration i mitt pluggande.

Hur var första dagen i skolan då? Det brukar vara den vanliga frågan man får av sina föräldrar, även om man faktiskt håller på att växa upp. Min dag var helt okej, det kändes som om det inte hade varit något avbrott ( i form av sommarlov) alls. Det enda som var annorlunda var att vi helt plötsligt är äldst, man ser på sjuoarna och tänker: "Sådär små var ju ändå inte vi". Men kanske vi var det, man bara märker inte att man själv växer. På något sätt känns det bra att vara tillbaka till rutinerna, det känns liksom bra att göra någon nytta. Eller, nja, den enda nytta jag gör är för mej själv, men jag tror ni förstår vad jag menar, inte samma sorts nytta som att städa hela huset, haha!

Snart ska jag krypa till sängs. Hoppas att jag somnar bättre idag, så att jag över huvud taget lyckas släpa mej ur sängen imorgon. Godnatt!

Det blev ingen moppe idag. Vi åkte för att hämta den, men ingen var där, plus att den inte hade blivit registrerad än. Ja men just det ja, jag har ju inte berättat om att jag har fått en moppe. Tror jag i alla fall, eller har jag berättat? Börjar bli lite tankspridd, heh... Nåja, men nu vet ni i alla fall det. Imorgon får vi antagligen hämta hem den, så då får jag börja köra. Längtar!

Idag har Emma kommit hem, wiihiii! I can't wait to meet you, honey, I've missed you like hell! Det har gått åtminstone en månad sen vi sågs sist. En månad! Och när man är så tajta som vi är känns det som en evighet. Så jag har verkligen saknat henne.

Nu har det gått en så pass lång tid sen jag bloggade sist att jag nästan har hunnit glömma bloggen. Men det är skönt att vara hemma igen! Visst älskar jag att bo vid havet på vårt sommarställe, men hemma är ändå hemma. Det är dock lite dystrare att komma hem nu eftersom skolan börjar på torsdag. Vart tog den här sommaren vägen egentligen? Det är inte förrän man är i skolan man känner att det faktist har gått två och en halv månad.

Vad har jag haft för mej de här tre veckorna då? Kort sagt ingenting. Jag har bara tagit det lungt och njutit av sommaren, badat en massa, ätit god mat och njutit av solen. På tal om god mat har Alexandra varit hungrig och tjatat om mat rätt mycket, och jag måste erkänna att jag har börjat äta otroligt mycket och sötsuget har också ökat. Men vaddå? Jag är i tonåren och behöver mat, jag är inte överviktig och tänker inte utveckla någon form av bulimi, haha!

Ja, hörni, allt är inte så lungt och fridfullt på landet heller. Jag och syrran var ute och joggade en dag och plötsligt kommer en aggressiv hund ut från sin gård och skäller på oss och ser ut att vilja slita en i stycken. Läskigt värre! Jag är vanligtvis inte rädd för hundar alls, men den här var inte på lekhumör direkt!

Nu orkar jag inte skriva mer, vi hörs senare!